Hej
Jag heter Ida och är webbredaktör på FN-förbundet. Förutom att jag och Karin precis insåg att vi har lantställen bredvid varandra så har vi även gemensamt att vi är två av 4st här på FN-förbundet som twittrar.
Det har ju pratats VÄLDIGT mycket om twitter och microbloggar och sånt den sista tiden. Som webbredaktör är det ju självklart att hålla koll på vad som händer på den sociala webben, frågan är bara hur man får övriga i organisationen att förstå och att använda sig av allt det här nya.
Häromveckan var jag på webb09 och hörde talas om yammer, en microblogg för företag. Grymt tänkte jag och skickade ut ett mail på kontoret. Jag tycker ju att nu när vi har en fungerande hemsida så ska vi ta steget ut i webbvärlden och finnas där diskussionerna pågår. Fiska där fisken är ni vet.
Jag är ju en sån som gärna berättar vad jag håller på med. Ida is tar en kaffe, Ida is ute med hunden på promenad, ida is har bytt stol på jobbet – galet skön, men alla är ju inte så. Jag tänkte att yammer kunde vara ett bra sätt att öva på. Min tanke var att när mina kollegor övat lite och blivit vana vid att berätta vad de gör så kunde vi börja lägga ut det publikt på twitter/bloggy så våra medlemmar och andra intresserade kan följa oss.
Någon dag senare kom en kollega in med en tidning där det stod om mikrobloggar. Det kändes kul att hon hade tagit till sig lite av det jag tipsat om och läst artikeln.
Mitt mail togs även upp på ett gemensamt möte för hela personalen och jag fick berätta lite mer om det här med microbloggar.
Det var då jag insåg att jag nog hade lagt mig en nivå för högt. Jag insåg att det var flera på kontoret som inte riktigt var bekanta med vanliga bloggar. Och när jag nämde RSS-feeds såg många ut som levande frågetecken.
Några av mina kollegor hakade dock på och loggade in på yammer. Gladast blev jag över att en av de äldsta medarbetarna hos oss loggade in och gladeligen kastade sig in i samtalet. Så mycket för snacket om att det bara är ungdomar som microbloggar.
Tyvärr dog yammer för oss bara efter några dagar. När det sedan började fungera igen hade folk tappat intresset lite.
Jag tror att det här kommer att ta lite tid. Nu ska jag vara mammaledig i 11 månader. Min tanke är att jag börjar plantera detta i mina kollegors huvuden nu och när jag kommer tillbaka har det kanske mognat så vi kan börja köra.
Än så länge består vår twitter och bloggy mest av rss-flöden från fn.se men den som väntar på nåt gott…
